Gudstjänsten är en kristen handling i allra högsta grad, likaså är nattvarden, bönen, lovsången, predikan, trosbekännelsen och det andra som ingår i gudstjänsten kristna handlingar. Men också i andra religioner äter man tillsammans, sjunger, tvättar sig, ber och förklarar de heliga texterna. Alltså är det tron som genomsyrar handlingarna som gör att det blir en kristen gudstjänst.

Kan vi kanske på liknande sätt förhålla oss till de goda gärningar, val och beslut som en kristen gör utifrån sin tro på Kristus.  Att ge exempel är alltid riskfyllt och kan verka förenklat, men kan kanske ändå hjälpa oss att tänka vidare på hur handlingar alltid är identitetsskapande och bär upp den kristna tron.

När moder Teresa hjälper döende blir hon ett exempel för andra. När Martin Luther King Jr drömmer och arbetar för fred, försoning och mänskliga rättigheter blir hans livsberättelse en illustration på ett kristet liv. Då påven Franciskus rensar ut korruption och vägrar maktattribut skapar han en trovärdigare kyrka. När biskop Tutu gråter med offren för apartheid ger han medkänslan ett ansikte.

En kristen förlåter en oförrätt – även om processen kan bli lång – eftersom Jesus uppmanat oss att förlåta. En kristen engagerar sig i hjälparbete på olika nivåer och ger en slant till den rumänska tiggaren eftersom Jesus säger att det vi har  gjort mot en av de minsta, det har vi gjort mot honom. En kristen ifrågasätter reklam som identitetsskapare, eftersom vår identitet ligger i att vi är skapade av Gud och Jesu Kristi efterföljare. En kristen motsätter sig pengar och samhällsklass som värdemätare eftersom människans värde är givet av Gud. En kristen tar emot tiden som en gåva från Gud och inrättar sitt liv därefter.

Tron behöver bli handlingar. Först då formas en berättelse över tid. Den storyn skriver vi tillsammans, som Jesu efterföljare, som kyrka. Tron är en pågående handling.

Jani

Lämna ett svar