I Nyanza Lac kommun i Burundi bygger återflyttarna hus åt sig. De får materiell hjälp och flickorna undgår att hamna i prostiution genom att utbilda sig till sömmerskor. Livet börjar sakta men säkert komma igång.

Fyra pojkar framför det hus som deras mamma, en änka med fem söner, bygger åt familjen. De kommer att få material till tak, dörrar och fönsterluckor från biståndsprojektet.
Fyra pojkar framför det hus som deras mamma, en änka med fem söner, bygger åt familjen. De kommer att få material till tak, dörrar och fönsterluckor från biståndsprojektet.

De har kommit från flyktingläger i Tanzania och Kongo, tillbaka till fädernas land Burundi. Tusentals återvändare – de flesta födda i flyktingläger. Nu är de nybyggare sedan sommaren 2012. Några har växt upp inom landets gränser i s.k. ”fredsbyar”. Många är unga och kan inte landets språk – de har läst swahili och lite engelska, men inte kirundi och franska som är hemlandets skolspråk.

Många har kommit till Makamba provins i södra Burundi och placerats i Nyanza Lac kommun. De har hjälpts åt att slå tegel och bygga sig hus på de platser de lokala myndigheterna anvisat. Samhället har växt ut sedan strömmen av återflyttare började anlända 2008. Av dem som anlänt sommaren 2012 har vi kunnat bistå ca 600 personer (60 hushåll) med material till tak, dörrar och fönsterluckor. Nu får de utsäde, myggnät och jordbrukshackor tack vare finländskt bistånd och insamlingar som gjorts av FSPM (Finlands Svenska Pingstmission) och IRR-TV. De får stöd och vägledning till försoning. Den lokala vårdcentralen har fått malariamedicin för de fattigaste.

Mannen på bilden får två jordbrukshackor med sig hem till nybyggarfamiljen.
Mannen på bilden får två jordbrukshackor med sig hem till nybyggarfamiljen.

Tacksamheten är stor bland dem vi möter. Fattigdom, svält, undernäring, malaria, tyfus och andra sjukdomar är vardagens
alltför konkreta hotbilder. Mitt i allt detta finns det hopp och framtidstro. Man hjälper varandra oberoende av ålder, stamtillhörighet och andra möjliga barriärer. Vi kan se att en del av dem som redan bott 2 år i landet, sakta börjat komma igång. ”Man lever inte av gräs” suckar en äldre änka.

30 ungdomar har fått utbildning som sömmerskor. Vi gläds med dem då de tar emot sina betyg och drar åstad med trampsymaskinerna. Vi ser hur nybyggarna hänger upp myggnäten i de nybyggda husen, hur man börjar bearbeta den alltför minimala åkertäppan. Vi registrerar viljan att försörja sig, att komma igång på allvar. Det är ett ungt folk, medelåldern är ca 16,7 år. Hur ska de unga pojkarna finna arbete, de unga flickorna undgå prostitution?

Vi vill fortsätta stöda dem.

Text: Kerstin & Markku Sivonen

 

Läs mer om projektet.

Lämna ett svar