”Finland först” håller inte i biståndsarbetet!
Häromnatten drömde jag att någon satsade tre-fyra miljoner euro för att ge unga afghanska män arbete. En fabrik byggdes där de skulle tillverka strumpor. Efter en tid var det någon som brände ner fabriken till grunden.
Drömmen kan man tolka som man vill. Men ganska snart läste jag (HBL 10.1): ”Fattigaste länderna är de största förlorarna då biståndet skärs ned. Nu slår riksdagen larm. Finland försummar sina internationella förpliktelser, skriver finansutskottet …”
Det hela handlar om ”omfördelning” säger en expert på Kepa. Nej, det hela handlar om ett paradigmskifte! Finlands regering vill genom Utrikesministeriet ”göra business”. Enligt artikeln i HBL genomsyrar nu ”affärstänkandet den finska biståndspolitiken”. Den nya ideologin ”gynnar finsk export i rikare länder” medan ”en lång rad finska ideella organisationer har varit tvungna att lägga ned sin verksamhet i de fattigaste länderna som ett resultat av regeringens beslut”.
Det är allmänt omvittnat att frivilligorganisationerna (NGO – Non Governmental Organisations) oftast gör ett bra biståndsarbete, bland annat tack vare det personliga engagemang som finns på gräsrotsnivå. Nu vill inte finska staten längre kanalisera skattemedel via dessa organisationer. Jag har inte något emot till exempel mikrofinansiering via Finnfund eller stöd till företagsverksamhet i de fattigaste u-länderna (LDC-länderna). Men det som är så fel är motivationen – varför jobbar man med bistånd och utveckling? Är det vinstintresset som är det viktigaste? Och inte längre kärleken till nästan och praktiserandet av mänskliga rättigheter? ”Finland först” håller inte i biståndsarbetet!
Regeringen och riksdagsmajoriteten håller på att montera ned välfärdsstaten Finland. Detta kommer till uttryck i beslut och lagar som förfördelar de mest utsatta människorna i Finland och utomlands. Det har ofta sagts att kvaliteten på ett samhälle bedöms av hur man hanterar de allra svagaste. Regeringen försämrar nu alltmer de fattigas och utsattas livssituation. Detta gäller speciellt de som inte är födda i Finland eller Europa, oavsett om de kommit hit eller inte.
Enhetschef Max von Bonsdorff vid Utrikesministeriet försvarar (HBL 13.01) regeringens vägval med tjusiga fraser. Men nämner inte frivilligorganisationerna med ett ord. Det är ju annars tacknämligt att någon regeringstjänsteman vill inleda en dialog genom en insändare i HBL!
Utrikespolitiken lär höra till presidentens ansvarsområden. Har vi hört den sittande presidenten, som borde vara ledande i värdefrågor, ta ställning i denna aviserade förändring av Finlands biståndspolitik? Och hur är det med övriga presidentvalskandidater? Vem är vaken för den egoistiska och etnocentriska politik som den nuvarande regeringen för?
Jan Tunér Ekenäs