Oktober 2015

Bekymra er inte, säger Jesus. Bekymra er inte för mat och dryck att leva av eller för kläder att sätta på kroppen. Vem av er kan med sina bekymmer lägga en enda dag till sin livslängd? Sök först Guds rike, så ska ni få allt det andra också. (Matt. 6:25-)
Bekymmer är litet som ålderskrämpor. De hör liksom till, tror vi. Man vänjer sig vid dem och börjar så småningom rätt sitt liv efter dem. Bekymmer handlar om ofta om stress, att vi oroar oss för saker vi inte kan påverka, att vi inte förmår se saker i dess rätta proportioner, och inte förmår ta en sak i taget.

Jesus uppmanar oss att inte bekymra oss. Han uppmanar oss inte till ansvarslöshet eller dålig planering. Långt ifrån. Istället vill han fästa vår uppmärksamhet på det viktigaste, nämligen att lita på Gud. För Gud vet vad var och en av oss behöver.

Jesus talade till människor med verkliga problem. Levnadsstandarden var låg. Där fanns varken demokrati eller gratis hälsovård, varken elektricitet eller internet. Dessutom var tusentals romerska soldater stationerade i området och gjorde vardagen till en plåga. Tulltjänstemännen ville åt ens surt förvärvade pengar, de laglärda kollade vem som jobbade på sabbaten och tiggarna med sina utsträckta händer var alltid närvarande.

Idag finns det många som vill sälja bekymmerslöshetsmetoder till stressade, hårt arbetande västerlänningar. Marknaden på självhjälpsmetoder tycks vara omättlig. Jesu undervisning däremot, är helt gratis och ständigt aktuell. Gratis kommer från gratia som betyder nåd, och nåd är det som Jesus grundar sin bekymmerslöshetsfilosofi på, eller kanske snarare bekymmerslöshetspraktik. Jesu undervisning är inte svårfattlig och komplicerad.

Bekymmer är onödiga, menar Jesus. Läkarna tillägger att bekymmer är hälsofarliga, de kan ge oss högt blodtryck och magsår, förkorta vårt liv. Bekymmer stjäl vår tid. De tar vår energi och gör oss svaga. Att bekymra sig är destruktivt, det är ett beteende som snabbt smittar av sig på andra. Dessutom blir ingen hjälpt av bekymmer. Bekymmer hindrar oss lita på Gud. För Gud vet vad vi behöver.

Bekymmer är en synd, eftersom bekymmer leder oss fel. Att kalla något synd är som att ställa en diagnos. Det är inte diagnosen som är farlig. För det är när vi identifierar problemet som vi ges möjlighet till hälsa.

Bekymra sig hjälper faktiskt inte, menar Jesus. Men, men. Är det inte oansvarigt att inte bekymra sig? Ska vi inte vara bekymrade över och oroa oss för ”världsläget”, ”ekonomin”, ”konkurrenskraften” eller ”flyktingproblemet”?

Nej det behöver vi inte, om vi får tro Jesus. Istället får vi lägga fram våra (och varandras) bekymmer inför Gud. Ibland behöver vi kanske till och med be om förlåtelse för att vi låter bekymren styra vårt liv. Förlåtelsen leder till befrielse och handlingskraft att ta itu med de saker som står i vår makt att förändra och påverka.

Kasta alla era bekymmer på Gud, för han har omsorg om er uppmanar Bibeln. Ibland föreställer jag mig att jag slänger all min oro, alla mina bekymmer, alla mina rädslor med full kraft så att de kraschar in betongväggen och avslöjas i all sin litenhet. Att få ge upp mina bekymmer, om än för en stund, kan vara det gudsbevis jag behöver just då.

Låt oss istället för att bekymra oss lämna över vår oro åt Gud och ta itu med en sak i taget. Vi kan börja bena ut, fråga oss vad som är det egentliga problemet för oss just nu? Vad måste vi bara lämna och vad kan vi göra något år? Tala om dina bekymmer för Gud, eller någon människa du har förtroende för. Låt oron bli ord som avslöjar oron, den verkliga eller den inbillade.

Tänk om kyrkan kunde vara en bekymmerslös plats, en stressfri zon. Tänk om församlingen kunde få vara en stressfri gemenskap, där vi ber och arbetar tillsammans. Tänk om vi alla skulle få bli en hop bekymmerslösa aktivister som istället för att oroa oss tar en sak i taget, metodiskt och systematiskt, i full tillit till Jesus. Han som säger: Bekymra dig inte. Var dag bjuder på tillräckliga utmaningar. Sök först Guds rike så ordnar sig det andra också.

Vi ber sinnesrobönen:
“Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan; och förstånd att inse skillnaden.” Amen.

Jani Edström