Valvinnaren och regeringssonderaren Sipilä ställde några frågor till partierna innan han beslöt om vilka skulle få vara med. Låt oss titta på hur de tre regeringspartierna partierna förhåller sig till biståndspolitiken.

Centern vill bygga fred, motverka klimatförändringar, fattigdom, och trygga tillgången till mat, vatten och energi i utvecklingsländerna. Den privata sektorn ska delta i biståndet genom investeringar och man vill utveckla biståndsländernas skattesystem.

Samlingspartiet vill effektivera biståndet genom att koncentrera hjälpen till de allra fattigaste länderna och dra nytta av finländskt företagskunnande, och hjälpa utvecklingsländerna med i den globala ekonomin.

Sannfinländarna vill att Finland ska vara en stabil och aktiv aktör som främjar fred, demokrati och mänskliga rättigheter när och fjärran.

Centern och Samlingspartiet stöder vad man kunde kalla ”hägring 0,7”, dvs. FN:s rekommendation om att staterna ska stöda biståndet med 0,7 procent av BNP. Sannfinländarna tog inte ställning.

Trycket på biståndet har ökat. UM:s tjänstemän hamnar att inför medierna och biståndskritiska politiker och medborgare förklara nivån på Finlands bistånd. Istället för att frimodigt förklara att så här vill väljarna ha det, ställs biståndsorganisationerna till svars. De avkrävs tydligare mål, större effektivitet, bättre projektuppföljning. Men det är inte här det verkliga problemet ligger, eftersom organisationerna arbetar med dessa frågor hela tiden.

Problemet ligger tron att biståndet kan ”effektiveras” genom nedskärningar i biståndsbudgeten, att mindre pengar ska ge bättre resultat. Eller är det kanske bara retorik? Att däremot involvera företagstänkande och effektivera skatteuppbörden i utvecklingsländerna är önskvärt. Men detta får inte ske på bekostnad av biståndet. Tvärtom borde också Finland närma sig 0,7 procentstrecket under nästa regeringsperiod.

Vårt folk är generösare än många politiker. Låt det också synas i biståndspolitiken.

Vid biståndsorganisationernas möte i går konstaterades att det är upp till medborgarsamhället att bevaka att biståndsfrågorna hålls högt uppe på den politiska agendan. Hit hör också de kristna kyrkorna och samfunden.

8.5.2015

Lämna ett svar