stenkrossarnas by i närheten av Vijayawada i Andhra Pradesh i Indien bor det hundratals familjer i ytterst enkla förhållanden. De tillhör “de kastlösa” daliterna, som hör till de allra fattigaste i Indien. Föräldrarna arbetar i stenbrottet från morgon till kväll och har inte råd att sätta barnen i skolan. Därför strövar barnen omkring i byn utan tillsyn tills de blir stora nog att också delta i stenkrossararbetet. En typisk stenkrossare arbetar från 6.30-18.30 6 dagar i veckan, dvs. hela den ljusa tiden av dagen. Arbetet går ut på att efter sprängning med slägga slå sönder stenen till mindre, ca 10-15 cm långa stycken.

Indien_barn
Barnen i stenkrossarnas by strövar omkring i byn tills de blir stora nog att börjar krossa sten själva.

Vid vårt besök i december talade vi med en man som gjort det här i 20 år, Han krossar sten motsvarande ett lastbilsflak på 2 dagar och för det får han 400 rupies i lön. Det motsvarar knappt 3,50€ som dagslön och räcker inte långt – allra minst till skolavgifter. Men hans två döttrar får gå i skola, på ettan resp. tvåan, tack vare det skolprojekt som FSPM (Finlands svenska Pingstmission) med hjälp av stöd från utrikesministeriet driver sedan några år tillbaka.

Jag intervjuade några av barnen i olika skolor som FSPM stöder och det kanske starkaste intrycket gjorde 10-åriga Lakshmi som går i stenkrossar skolan. Lakshmi, som alltså går på femte klass, har redan lärt sig mycket som hennes föräldrar inte kan (t.ex. läsa och skriva). Det här kommer att ge henne en rimlig chans att bryta sig ur fattigdomscykeln. Jag frågade Lakshmi vad hon drömmer om att bli och det skar i hjärtat när hon svarade: ”Jag är för fattig för att ha framtidsdrömmar”…

Då förstod jag vilken oerhört viktig uppgift skolorna har för att ge hopp, skapa tro för förändring och förmedla de kunskaper och färdigheter som krävs. Hopplösheten eller tron på att inget kan förändras lever annars stark. Och många är de barn som redan i tonåren följer sina föräldrar i fotspåren och blir stenkrossare – eftersom de inte fick gå i skola och andra alternativ inte fanns. Så denna skola, som är helt beroende av stöd för att kunna ge undervisning åt dessa fattigaste av de fattiga, behöver fortsättningsvis få hjälp med sin ekonomi utifrån eftersom de här barnens föräldrar ju inte har råd att betala den normala skolavgiften.

Det behövs därför flera faddrar även för barnen i denna skola för att kunna fortsätta stöda dem även när det utrikesministeriestödda bidraget tar slut om några år. Vi är så tacksamma för alla faddrar som gör hela detta projekt möjligt. Om du vill vara med och förändra en lite människas hela värld – bli fadder! Skriv ett mail till gabriel@fspm.fi
så får du veta mer.

Text: Gabriel Grönroos

Läs mer om projektet i Indien.