Juni 2015
Kristna förtecken räcker inte
Finland har fått en regering med kristna förtecken. Statsministern är företagare med rötter i den laestadianska väckelsen inom den lutherska folkkyrkan.
Utrikesministern är troende katolik och leder populistpartiet som rymmer allt från vanliga missnöjda till fördomsfulla xenofober och rasister dömda för hatbrott.
Regeringens mål är att spara på statens offentliga utgifter. De fattiga tvingas delta i spartalkot genom minskat socialskydd. De rika uppmanas delta frivilligt. Företagaren Sipilä och katoliken Soini har här hittat en gemensam linje, välgörenhet.
Att vädja till människans goda vilja för att genom välgörenhet skapa välfärd är en bärande tanke i den katolska socialetiken, men långt från den nordiska välfärdsmodell där samhället skapar strukturer som garanterar välfärd åt alla oberoende av individens etiska kvaliteter.
Följaktligen vill regeringen också skära ner det internationella biståndet, med ungefär hälften. Detta trots att en överväldigande majoritet av medborgarna stöder biståndet i dess nuvarande form. Beslutet strider också mot tidigare uttalanden om att man vill stöda de fattiga i deras hemländer. Finland fjärmar sig härmed allt mer från FN:s mål att avdela 0,7 procent av BNP till bistånd.
Om nedskärningsbesluten inom biståndet genomförs blir det en katastrof för alla som då tvingas klara sig utan hjälp. Biståndsledare Oskar Sjöberg på Frikyrklig Samverkan är djupt oroad för hur de människor som har kunnat dra nytta av pengarna kommer att påverkas. Hans farhåga är att många projekt måste reduceras kraftigt eller i värsta fall avslutas, med förödande konsekvenser för tusentals människor.
Samtidigt som regeringen skär i biståndet vill den ge finländska företag möjlighet att etablera sig i utvecklingsländerna. Stora etablerade företag, har redan förbundit sig till globala människorätts- och hållbarhetsprinciper, medan mindre företag ännu knappt behövt tänka tanken.
Den nya regeringen med uppmanas nu meditera över den kristna grundvärdering som kallas nästankärlek och som traditionellt inneburit omsorg om de mest utsatta. Kyrkorna och kristna väljare har all rätt att förvänta sig att kristna politiker månar om de kristna värderingar som välkomnar främlingen, tar ansvar för de svaga och hjälper utsatta medmänniskor i andra delar av världen.
Jan Edström