Den första julen landade mitt i konfliktområdet, ett område som fortfarande präglas av motsättningar. Julens budskap om Guds fred kom inte till en inhägnad plats för djurhållning där djurskötarna lyfte kollektivavtalsenliga löner med övertidstillägg under julnatten. Djurskötarna, herdarna som vi nästan litet poetisk vant oss vid att kalla dem, hörde inte till de välutbildade. De höll mest till i den nedre delen av den sociala rankingskalan. Men de kände igen en änglakör när de såg den.
Frälsaren som föddes den natten fick namnet Jesus, Herren räddar. Ett utmärkande drag för denne Jesus, som också kom att kallas Guds Son, var att han både talade och handlade fredligt. För honom var vägen, sättet på vilket han bemötte människorna, också målet.
Varje dag såg han hur människors liv förminskades av den förtryckande maktapparaten. När han såg människor utan rättigheter bli slagna gav han dem mod att stå upp och vända andra kinden till och bringa skam över misshandlaren. När en utfrusen och utnyttjad kvinna sjuk av skam, smög sig till brunnen där han satt, den hetaste tiden på dagen, mötte han hennes törst och gav henne mod att leva.
Berättelserna om denne Jesus från Nasaret, vars födelse kyrkan firar, fogas samman till ett mönster av fredens gärningar. Detta fredsmönster både uppmuntrar och förpliktar varje julfirare till att tänka och handla fredligt. Dags att inför denna jul ta ytterligare steg mot fred och rättvisa. Låt oss denna jul handla fredligt också mot dem som bor längre bort.
Med varje ljus vi tänder får vi be en kort bön för fred någonstans på jorden. Julhälsningarna paketerar vi in i omtanke och förböner. Julklapparna vi köper är konfliktfria gåvor som stöder etisk och hållbar produktion och snuvar vapenhandeln på konfekten. Chokladen vi äter är rättvisemärkt så att julbarnen på kakaoplantagerna i Västafrika kan få ett bättre liv med utbildning och sjukvård.
Julen kan bli ett fredsbygge – Fredsfursten till ära!