Ordförandebloggen

Foto: Linus MickelssonOrdförandebloggen

Uppdraget som arbetande ordförande kombinerar generalsekreteraruppdraget och ordförandeskapet. Till mina uppgifter hör att hålla FS framme i biståndsfrågor, samhällsfrågor och ekumeniska frågor. Inom organisationen leder jag styrelsens arbete, deltar i ledningsgruppens arbete för biståndsfrågor och håller kontakt med de anställda. 

Här på bloggen kommer jag att dela med mig av mina tankar kring vårt arbete. Jag hoppas att det ska vara tankeväckande och inpirerande för er läsare. Välkommen in på en lässtund!

Jani Edström

 


 

Girighetens gränser

April 2016 Skatteparadis möjliggör penningtvätt. Genom komplicerade mönster av transaktioner, företagsköp och ägande tvättas pengar som förut varit blodröda till att bli skinande vita. Om pengarna inte längre kan spåras till handeln med vapen, narkotika, människor eller annan kriminalitet blir pengarna ”syndfria” och kan investeras i laglig verksamhet. Nya avslöjanden visar att till och med Röda Korset med sitt goda rykte har utnyttjas i syfte att tvätta pengar. Som författaren Roberto Saviano konstaterar i sin bok Gomorra om den italienska maffian är det bara graden av laglighet som skiljer maffian från de värsta formerna av råkapitalism. Maffian är kriminella nätverk som strävar efter att bli lagliga. Målet är mera pengar till varje pris. Multinationella företag följer i princip lagen. I praktiken leder dock kravet på vinstmaximering många gånger till att metoderna blir rent kriminella, som människorättsbrott, miljöbrott, avtalsbrott och till och med mord. I Indonesien för lokala invånare en ojämn kamp mot skogsföretagens skövlingar. Man fotograferar fällda träd, dokumenterar företagens verksamhet och låter världen veta vad som händer. Med sitt arbete visar dessa modiga människor att gränsen för girigheten är nådd. Denna gräns kommer emot varje gång människors ekonomiska handlingar leder till orättvisor och ökade klyftor mellan individer, folk och länder. I Indonesien handlar det om folks rätt till sina boplatser och sin kultur. Vi kan hjälpa varandra att synliggöra girighetens gränser genom våra egna val, beslut och påverkan. Därför fortsätter vi att bedriva mission och utvecklingssamarbete, också i det som kallas ekonomiskt svåra tider, men som egentligen visar att girigheten nått sin gräns. Jani Edström

Moral är handling

April 2016 Panamaläckans avslöjanden om hur många rika gömmer sina tillgångar i skatteparadis har bekräftar det vi redan vet. Allt färre äger allt mer av jordens tillgångar. År 2010 ägde 388 personer lika mycket som den fattigaste hälften av jordens befolkning, idag består denna grupp av en busslast på 62 personer. Jämfört med dessa är Panamaoffren småsparare, de är rika men inte rikast. Men det är som inom idrotten, endast de som avslöjas riskerar mista sina medaljer. De andra kan fortsätta, de har ju inte gjort något fel, de har inte åkt fast. Och om de åkt fast har de sällan straffats eftersom de är rika och för dem gäller andra regler. Politiker och beslutsfattare behöver gå från ord till handling när det gäller åtgärderna mot skatteflykt. Bara från EU försvinner uppskattningsvis 1000 miljarder euro varje år till skatteparadis. Tänk på vilken allmännytta bara en bråkdel av denna summa skulle åstadkomma i vårt land, för utbildningen, ensamförsörjare, ungdomsarbetslösheten. Moral är mer än ord, moral är handling. Men ord och handling stämmer inte alltid överens inom politiken. Många beslutsfattare, som vårt lands finansminister, säger sig nu vilja motarbeta skatteflykten. Men orden har inte täckning i den politik som bedrivs. Detsamma gäller statsministerns vädjan till de rika att delta i det samhälleliga spartalkot – frivilligt. Ett av problemet är att många samhällsbärare själva deltagit i skatteflykten eller låter sig styras av stora ekonomiska intressen. Ärkebiskop Kari Mäkinen som själv tillhör de rikare i vårt land säger sig mer än gärna delta i spartalkot, men genom beskattning. Uttalandet visar att den realistiska människosyn som den kristna tron står för kan vara till nytta också för den ekonomiska lagstiftningen. Människan är inte god, utan spelplan mellan onda och goda viljor, där det […]

Våga vara bekymmerslös

Oktober 2015 Bekymra er inte, säger Jesus. Bekymra er inte för mat och dryck att leva av eller för kläder att sätta på kroppen. Vem av er kan med sina bekymmer lägga en enda dag till sin livslängd? Sök först Guds rike, så ska ni få allt det andra också. (Matt. 6:25-) Bekymmer är litet som ålderskrämpor. De hör liksom till, tror vi. Man vänjer sig vid dem och börjar så småningom rätt sitt liv efter dem. Bekymmer handlar om ofta om stress, att vi oroar oss för saker vi inte kan påverka, att vi inte förmår se saker i dess rätta proportioner, och inte förmår ta en sak i taget. Jesus uppmanar oss att inte bekymra oss. Han uppmanar oss inte till ansvarslöshet eller dålig planering. Långt ifrån. Istället vill han fästa vår uppmärksamhet på det viktigaste, nämligen att lita på Gud. För Gud vet vad var och en av oss behöver. Jesus talade till människor med verkliga problem. Levnadsstandarden var låg. Där fanns varken demokrati eller gratis hälsovård, varken elektricitet eller internet. Dessutom var tusentals romerska soldater stationerade i området och gjorde vardagen till en plåga. Tulltjänstemännen ville åt ens surt förvärvade pengar, de laglärda kollade vem som jobbade på sabbaten och tiggarna med sina utsträckta händer var alltid närvarande. Idag finns det många som vill sälja bekymmerslöshetsmetoder till stressade, hårt arbetande västerlänningar. Marknaden på självhjälpsmetoder tycks vara omättlig. Jesu undervisning däremot, är helt gratis och ständigt aktuell. Gratis kommer från gratia som betyder nåd, och nåd är det som Jesus grundar sin bekymmerslöshetsfilosofi på, eller kanske snarare bekymmerslöshetspraktik. Jesu undervisning är inte svårfattlig och komplicerad. Bekymmer är onödiga, menar Jesus. Läkarna tillägger att bekymmer är hälsofarliga, de kan ge oss högt blodtryck och magsår, förkorta vårt liv. […]

Religionen i samhället

Januari 2015 De senaste åren har religion och skola debatterats flitigt. Själv har jag följt med och deltagit i diskussionen både från kyrkligt och interreligiöst perspektiv. Här är några reflektioner. Den viktiga betoning av positiv religionsfrihet (frihet till religion och övertygelse) som låg bakom religionsfrihetslagen 2003 har bland många debattörer fått vika för en negativ förståelse av religionsfrihet (frihet att inte behöva utsättas för religion). I debatten har religionen ofta framstått från något som människor (speciellt barn) bör skyddas från. Till viss del håller jag med om detta, i de fall när det handlar om dålig religion, dvs. religion som innehåller element av tvång, förtryck och som inte respekterar grundläggande mänskliga rättigheter. Men det finns också god religion. En religion som står för nästankärlek, skapelseomsorg, som erbjuder tröst och livsbejakelse. En religion där gemenskap, tillhörighet, traditioner (högtider, dofter, smaker) och värderingar är viktiga. Denna religion behöver vi inte skyddas ifrån, utan lära oss uppskatta, trots att vi kanske själva tror annorlunda. Vissa positiva trender syns i alla fall. Religion som skolämne består och timresurserna hålls på en acceptabel nivå. Utbildningsstyrelsen har igen konstaterat att religion får synas i skolan (inte bara som undervisning i egen religion), att alla åsikter ska respekteras och ingen utsättas för religion (t.ex. deltagande i religiösa morgonsamlingar) mot sin vilja. När dessutom grundlagsutskottet vill hålla kvar den nuvarande gruppstorleken (tre elever per skola) som grund för religionsundervisning i en minoritetsreligion ser det bra ut. Vi bevittnar idag en intressant paradox. Samtidigt som religionens synlighet i politik, samhälle och utbildning ifrågasätts i vår del av världen tilltar religionens betydelse på det globala planet. Ofta handlar det om dålig religion eller religion som används i politiska syften, men utan kunskap om religion finns det risk att många förleds […]

Om gästfrihet

Juni 2015 Gästfrihet är att gå över gränser. Jesus rörde sig ofta i gränstrakterna för vad som ansågs vara tillåtet eller möjligt. Han lät sig ofta bjudas hem till människor. Det fick han ofta kritik för. Han umgicks ju med sådana som inte ansågs passa in. Men Jesus valde själv vilka han hälsade på. Många av Jesu liknelser börjar eller slutar med en fest, ett gästabud. Jesus uppmuntrar dem han möter att visa gästfrihet och att vara generösa. Samtidigt kritiserar han dem som av olika orsaker eller svepskäl tackar nej till inbjudan till en fest. De utestänger sig själva från gemenskapen och sårar värdens gästfrihet. Gästfrihet är att medvetet vägra dela in världen i ”vi” och ”de”, i vänner och fiender. En gästfri person visar ett äkta intresse för den andra, och låter inte det annorlunda bli ett hinder. Gästfriheten utmanar vår bekvämlighet och låter oss för en stund öppna oss och vårt hem för en annan. Gästfriheten är inte något specifikt kristet. I många kulturer är gästfriheten ett genomgående drag. Men när gästfriheten utövas av kristna, blir den ett tydligt tecken på Guds fördomsfria kärlek till alla människor. Gästfrihet kommer inte automatiskt, det är något vi lär oss. Därför uppmanar Bibeln de troende att inte glömma bort att visa gästfrihet. Vårt samhälle präglas mer och mer av individualism och ensamhet. De slutna grupperna blir allt fler. Allt fler invandrare och flyktingar bosätter sig i vårt land. Då är kyrkans uppdrag att gå över gränser och visa gästfrihet och generositet mot dem som längtar efter gemenskap och kärlek. Gästfrihet är något vi får öva oss i. En förebild är den tidiga kristna församlingen. De troende samlades ofta i hemmen för att fira gudstjänst och äta tillsammans. De var ingen homogen […]

Värdighet och färdighet

Våren 2015 Mänsklig värdighet och mänskliga färdigheter Inför riksdagsvalet aktualiserades på nytt frågan om vilket samhälle vi vill leva i. Ser vi vår nation som ett kultur- och trygghetsreservat endast för vår egen sort eller är vi en del av den globala gemenskapen? Ska vi spara eller ta mera lån, dra åt svångremmen eller stimulera? Tror vi på hotbilder eller förmedlar vi hopp? Vill vi satsa på förnybar energi eller bidra till klimatförändringen? Är det människovärdet eller marknadsvärdet som styr besluten? En kristen syn på samhällsbygget utgår från människan och hennes värde. Människovärdet är förankrat hos Gud, okränkbart och allmängiltigt, inte förhandlingsbart. Människan är unik i det att hon kan skapa sin egen framtid, tänka, vilja och välja. Till människovärdet hör mänskliga rättigheter som rätt till liv, frihet och personlig säkerhet. Hit hör också rätten att söka och beviljas asyl i ett annat land. De universella mänskliga rättigheterna kan ses som ett bevis för mänsklig värdighet, en förmåga till etisk reflektion och moraliskt handlande. Detta moraliska handlande är i praktiken mänskliga färdigheter som var och en tillägnar sig under livets gång, i bästa fall mycket tidigt. Hur behandlar vi varandra i familjen, hur förhåller vi oss till varandra på dagis, i skola, i arbetslivet, i trafiken, i församlingen, i medierna? Kort sagt, hur ska vi leva tillsammans? Till mänskliga färdigheter hör respekt för andra, omsorg om de svaga, fattiga och utsatta. Många av dessa färdigheter har getts till samhället. Men samhället är ingen absolut garant för mänsklig värdighet varken globalt eller här hemma. Det är därför opinionsbildande och valdeltagande är viktigt. När vinstmaximering leder till i att respekten för människan byts ut mot förnedring, då är det viktigt att vara tydlig med vilken samhällsutveckling vi vill ha. Vi behöver inte ställa marknadsvärdet […]